Psykiatrins syn på människan skapar gigantiska övergrepp
2014-09-05
Övermedicinering eller felmedicinering är inte problemet inom psykiatrin - problemet är medicinering.
Psykiatriska patienter får psykofarmaka i ett omfång som får utsläppen från en kemisk fabrik att likna en påse godis. Med biverkningar som självmordstankar, hallucinationer, aggressioner, psykos, tics, diabetes, övervikt, undervikt, sömnsvårigheter, etc., undrar man i vilket Underland psykiatrin lever – och de politiker som tillåter detta. Utskrivningar ökar i rasande takt och idag får upp emot 20 procent av den vuxna befolkning psykiatriska droger i många västländer.
Medan många politiska partier värnar om den yttre miljön är det få som värnar om den inre. Men de psykiatriska drogerna har faktiskt även påverkat den yttre miljön, då fiskarna i våra sjöar idag har mätbara nivåer av psykofarmaka. Det resulterar dock inte i glada laxar, men man har däremot sett att fiskarna blir djärvare och mer aggressiva.
Det har gått alldeles för långt, men tyvärr är den allmänna inställningen, att bara psykiatrikerna kunde ge något mindre doser och lite färre olika psykofarmaka till sina patienter, så skulle det vara okej. Med andra ord, psykofarmaka i "rätt mängd” är vad som behövs för personer med psykiska problem.
Det är förvisso sant, att många gifter och olika typer av narkotika i mycket små mängder kan stimulera, i något större mängder vara lugnande, för att i stora mängder vara giftiga. Det gäller kaffe, nikotin, arsenik och naturligtvis även amfetamin till barn.
Gränserna för doserna varierar kraftigt från preparat till preparat och mänsklig tolerans kan också variera, särskilt efter långvarigt intag, vilket vanligtvis kräver högre och högre doser för att uppnå samma effekt. Annars resulterar det ofta i abstinensproblem. Men parallellt med de ökande doserna för att uppnå en effekt ökar också graden av förgiftning.
Förgiftning från årslång användning av psykofarmaka eller narkotika märks tydligt på psykiatriska patienter eller missbrukare och det är i detta sammanhang inga signifikanta skillnader mellan droger och psykofarmaka - det personliga priset är dock högt.
Psykiatrins syn på
människan
Psykiatriker betraktar människor som maskiner, hjärnan som
ett kretskortsystem, med en mängd olika mekaniska, biokemiska och elektriska
processer, varvid psykisk störning blir en fråga om fel i maskineriet. Detta
synsätt har naturligtvis lett till behandlingar såsom lobotomier för att
justera mekaniken - elchocker för att "återställa ordningen” i de elektriska
kretsarna i hjärnan, samt kemiskt ingripande för att korrigera påstådda kemiska
obalanser med hjälp av psykofarmaka.
Det är dock inte så att psykiatriker designar chockbehandlingar eller att psykofarmaka ges på grundval av konstaterade kemiska eller elektriska avvikelser, för några sådana har aldrig uppmätts. Det går nämligen inte. Istället hävdar psykiatriker rakt ut i det blå, att sådana avvikelser eller obalanser existerar och experimenterar med läkemedel, elektricitet eller annan behandling, som en eller flera psykiatriker har tänkt ut, långt bort från patienternas verklighet, vilka inte har någon påvisbar koppling till egentliga psykiska problem.
Låt oss ta ett par klassiska exempel. Runt 1940-talet såg man att epileptiker inte var schizofrena. Därför gav man schizofrena elchocker för att framkalla epileptiska anfall. Med detta lever vi än idag – för psykiatrikerna vet fortfarande inte vad en elchock gör.
Lobotomier gavs till patienter vara samvete ansågs dem övermäktiga. Eftersom samvetet troddes ligga i de främre loberna skar man av loberna från resten av hjärnan med ”det vita snittet” som det kom att kallas (en ishacka trycktes då in vid sidan av ögat och så vispade man runt lite – patienten bedövades med en elchock). I Sverige lobotomerade man långt in på 1990-talet. KMR väckte uppståndelse och fick slut på det.
Även om man i ett svagt ögonblick skulle tänka på människan som en maskin, så går psykofarmaka och elchocker eller liknande behandling in och tar över kontrollen över kroppen, vilket omyndigförklarar den, försvagar den och skapar ett beroende, eftersom maskineriet inte fick lov att återhämta sig och lära sig, utan blev åsidosatt av utomstående krafter. Därför är psykofarmaka eller annan form av psykiatrisk behandling ett problem, även om man tror på psykiatrikernas helt odokumenterade påståenden och teorier.
Ett annat synsätt
En annan vinkel på psykiska problem, och som onekligen är
sant för många människor med psykiska problem, är att de utlöses av traumatiska
händelser, fysiska olyckor, besvikelser, berövande eller förlust av vänner
eller familj. Efter en sådan traumatisk upplevelse kommer personen att hänga
fast i just den erfarenhet och mår oftast dåligt psykiskt, tills de lyckas inrikta
uppmärksamheten på något annat.
Psykiatrins lösning på problemet är att klassificera detta med en diagnos och ge elektrisk chock eller "berusning" med psykofarmaka eller "lyckopiller". Det är mycket brutala sätt att få patienter att tänka på något annat, men i princip de kan ha viss kortsiktig effekt, eftersom uppmärksamheten faktiskt avleds från det som orsakade de psykiska problemen. Men utöver fysiska skador från behandlingen är det också ett övergrepp mot person, eftersom hon inte själv bearbetade traumat, utan blev förbigången av utomstående och beroendeframkallande krafter, som med våld avledde patientens uppmärksamhet. Hon lärde sig inget av det.
Den egentliga orsaken till problemet är helt ohanterat i och med psykiatrisk behandling och i den mån patienterna inte blir funktionshindrade, drabbas av minnesförlust och fördummade eller avtrubbade av behandlingen, så kommer de psykiska problemen att komma tillbaka efter ett eventuellt upphörande av behandlingen. De åtföljs och förstärks även av allvarliga biverkningar och efterverkningar av psykofarmakan. Elchocker ger ofta bestående minnesförluster vilket handikappar personen ännu mer.
Därför måste man säga att det inte är medicinering eller felmedicinering som är problemet inom psykiatrin - problemet är medicinering, för att inte tala om fysiskt övergrepp och hjärnskador i form av elchocker.
Men det är psykiatrins människosyn som är det grundläggande problemet.